Fleurs du Mal Magazine
Or see the index
En önskan
Av hela vår soliga värld
önskar jag blott en trädgårdssoffa
där en katt solar sig…
Där skulle jag sitta
med ett brev i barmen,
ett enda litet brev.
Så ser min dröm ut…
Edith Södergran
(1892-1923)
En önskan
• fleursdumal.nl magazine
More in: Archive S-T, Archive S-T, Södergran, Edith
Skönhet
Vad är skönhet? Fråga alla själar –
skönhet är varje överflöd, varje glöd, varje överfyllnad och varje stort armod;
skönhet är att vara sommaren trogen och naken intill hösten;
skönhet är papegojans fjäderskrud eller solnedgången som bebådar storm;
skönhet är ett skarpt drag och ett eget tonfall: det är jag,
skönhet är en stor förlust och ett tigande sorgetåg,
skönhet är solfjäderns lätta slag som väcker ödets fläkt;
skönhet är att vara vällustig som rosen eller att förlåta allting för att solen skiner;
skönhet är korset munken valt eller pärlbandet damen får av sin älskare,
skönhet är icke den tunna såsen i vilken diktare servera sig själva,
skönhet är att föra krig och söka lycka,
skönhet är att tjäna högre makter.
Edith Södergran
(1892-1923)
Skönhet
• fleursdumal.nl magazine
More in: Archive S-T, Archive S-T, Södergran, Edith
Jag
Jag är främmande i detta land,
som ligger djupt under det tryckande havet,
solen blickar in med ringlande strålar
och luften flyter mellan mina händer.
Man sade mig att jag är född i fångenskap –
här är intet ansikte som vore mig bekant.
Var jag en sten, den man kastat hit på bottnen?
Var jag en frukt, som var för tung för sin gren?
Här ligger jag på lur vid det susande trädets fot,
hur skall jag komma upp för de hala stammarna?
Däruppe mötas de raglande kronorna,
där vill jag sitta och speja ut
efter röken ur mitt hemlands skorstenar…
Edith Södergran
(1892-1923)
Jag
• fleursdumal.nl magazine
More in: Archive S-T, Archive S-T, Södergran, Edith
Ord
Varma ord, vackra ord, djupa ord…
De äro som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom dem lurar den tomma rymden…
Kanske de äro den ringlande röken
från kärlekens varma härd?
Edith Södergran
(1892-1923)
Ord
• fleursdumal.nl magazine
More in: Archive S-T, Archive S-T, Södergran, Edith
Edith Södergran
(1892-1923)
Le jour fraîchit…
I
Vers le soir, le jour fraîchit…
Bois la chaleur dans ma main,
Ma main et le printemps ont le même sang.
Prends ma main, prends mon bras blanc,
Prends le désir de mes grêles épaules…
Ce serait merveille de sentir
une seule nuit, une nuit comme celle-ci,
Ta tête lourde sur mon sein.
II
Tu jetas la rose rouge de ton amour
Sur mon sein —
l’étreins de mes mains brûlantes
la rose rouge de ton amour, qui bientôt flétrira…
O maître aux yeux glacés,
J’accepte la couronne que tu me tends,
qui me courbe la tête vers le cœur…
III
Je parle doucement aux arbres prisonniers,
J’ai vu mon seigneur pour la première fois ce jour.
Tremblante, je l’ai tout de suite reconnu.
Voici que je sens déjà sa main lourde sur mon bras léger…
Où est mon rire sonore de jeune fille,
ma liberté de femme portant haut la tête ?
Voici que je sens déjà son étreinte ferme sur mon corps frémissant,
Voici que j’entends l’éclat rude de la réalité
Sur mes frêles, frêles rêves.
IV
Tu cherchais une fleur
Et tu trouvas un fruit.
Tu cherchais une source
Et tu trouvas une mer.
Tu cherchais une femme
Et trouvas une âme —
Tu es déçu.
Edith Södergran poetry
fleursdumal magazine
More in: Archive S-T, Södergran, Edith
Edith Södergran
1892-1923
Der Schmerz
Das Glück hat keine Lieder, das Glück hat keine Gedanken,
das Glück hat nichts.
Stoß an dein Glück, daß es zerbricht, denn das Glück ist boshaft.
Das Glück kommt sacht wie das Säuseln des Morgens in
das schlafende Gebüsch,
das Glück gleitet vorbei wie leichte Wolken über dunkelblaue Tiefen,
das Glück ist wie das Feld, das in der Mittagsglut schläft
wie die endlose Weite des Meeres in den heißen lotrechten Strahlen,
das Glück ist machtlos, es schläft und atmet und weiß
von nichts …
Kennst du den Schmerz? Er ist stark und groß mit
geballten Fäusten.
Kennst du den Schmerz? Er lächelt hoffnungsvoll mit
verweinten Augen.
Der Schmerz gibt uns alles, was wir brauchen.
er gibt uns die Schlüssel zum Reich des Todes,
er schiebt uns durch die Pforte, wenn wir noch zaudern.
Der Schmerz tauft das Kind und wacht mit der Mutter
und schmiedet all die goldenen Hochzeitsringe.
Der Schmerz herrscht über alle, er glättet die Stirn des Denkers,
er legt den Schmuck um den Hals der begehrten Frau,
er steht in der Tür, wenn der Mann von der Geliebten kommt …
Was ist es noch, was der Schmerz seinen Lieblingen gibt?
Ich weiß nichts mehr.
Er gibt Perlen und Blumen, er gibt Lieder und Träume,
er gibt tausend Küsse, die alle leer sind,
er gibt den einzigen Kuß, der wirklich ist.
Er gibt uns unsere sonderbaren Seelen und merkwürdigen Einfälle,
er gibt uns allen Lebens höchsten Gewinn:
Liebe, Einsamkeit und das Angesicht des Todes.
Edith Södergran poetry
fleursdumal.nl magazine
More in: Archive S-T, Södergran, Edith
Edith Södergran
(1892-1923)
Till Eros
Eros, du grymmaste av alla gudar,
varför förde du mig till det mörka landet?
När flickebarnen växa till
bliva de utestängda från ljuset
och kastade i ett mörkt rum.
Svävade icke min själ som en lycklig stjärna
innan den blev dragen i din röda ring?
Se, jag är bunden till händer och fötter,
känn, jag är tvungen till alla mina tankar.
Eros, du grymmaste av alla gudar:
jag flyr icke, jag väntar icke,
jag lider endast som ett djur.
A Eros
Eros, tu il più crudele di tutti gli dei,
perché mi hai condotto alla terra oscura?
Quando crescono, le fanciulle
sono escluse dalla luce
e gettate in uno spazio oscuro.
La mia anima non stava sospesa come una stella felice
prima d’esser attratta nella tua corona rossa?
Vedi, sono legata mani e piedi,
senti, sono costretta in tutti i miei pensieri.
Eros, tu il più crudele di tutti gli dei:
io non fuggo, non aspetto,
soltanto, soffro come un animale.
Edith Södergran poetry
fleursdumal.nl magazine
More in: Edith Södergran, Södergran, Edith
Edith Södergran
(1892-1923)
The Stars
When night comes
I stand on the steps and listen,
stars swarm in the yard
and I stand in the dark.
Listen, a star fell with a clang!
Don’t go out in the grass with bare feet;
my yard is full of shards.
Hope
I want to let go –
so I don’t give a damn about fine writing,
I’m rolling my sleeves up.
The dough’s rising…
Oh what a shame
I can’t bake cathedrals…
that sublimity of style
I’ve always yearned for…
Child of our time –
haven’t you found the right shell for your soul?
Before I die I shall
bake a cathedral.
Edith Södergran poetry
fleursdumal.nl magazine
More in: Archive S-T, Södergran, Edith
Edith Södergran
(1892-1923)
Rêves Dangereux
Ne t’approche pas trop de tes rêves :
Ce sont fumée qui peut se disperser –
Ils sont dangereux et peuvent demeurer.
As-tu regardé tes rêves dans les yeux :
ils sont malades et ne comprennent rien –
Ils n’ont que leurs propres pensées.
Ne t’approche pas trop de tes rêves :
Ce sont mensonges, ils devraient s’en aller –
Ce sont folie qui veut rester.
Edith Södergran poetry
fleursdumal.nl magazine
More in: Archive S-T, Södergran, Edith
Edith Södergran
(1892-1923)
Jungfruns död
Den skära jungfruns själ tog aldrig miste,
hon visste allting om sig själv,
hon visste ännu mer: om andra och om havet.
Hennes ögon voro blåbär, hennes läppar hallon, hennes händer vax.
Hon dansade för hösten på gulnade mattor,
hon kröp ihop och virvlade och sjönk – och slocknade.
Då hon var borta visste ingen att hennes lik låg kvar i skogen…
Man sökte henne länge bland tärnorna på stranden,
de sjöngo om små musslor i röda skal.
Man sökte henne länge bland männen vid glasen,
de stredo om blanka knivar ur hertigens kök.
Man sökte henne länge i fälten av konvaljer,
där hennes sko låg kvar sen sista natt.
(1916)
Edith Södergran poetry
kempis.nl poetry magazine
More in: Archive S-T, Södergran, Edith
Edith Södergran
(1892-1923)
At Nietzsche’s grave
Strange father!
Your children will not let you down,
they are coming across the earth with the footsteps of gods,
rubbing their eyes: where am I?
Vid Nietzsches grav
Den store jägaren är död…
Hans grav draperar jag med varma blomgardiner…
Kyssande den kalla stenen, säger jag:
här är ditt första barn i glädjetårar.
Gäckande sitter jag på din grav
såsom ett hån – skönare än du drömt dig.
Sällsamma fader!
Dina barn svika dig ej,
de komma över jorden med gudasteg,
gnuggande sig i ögonen: var är jag väl?
Nej, riktigt … här är min plats,
här är min faders förfallna grav…
Gudar – hållen evigt vakt på detta ställe.
(1918)
Edith Södergran poetry
kempis.nl poetry magazine
More in: Södergran, Edith
Edith Södergran
(1892-1923)
De boom uit mijn kinderjaren
De boom uit mijn kinderjaren staat hoog in het gras
en schudt zijn hoofd: wat is er van je geworden?
Zijn verwijten staan als pilaren in de rij: onwaardig ga je onder ons!
Je bent kind en moet alles kunnen.
Waarom ben je in de banden van een ziekte geketend?
Je bent mens gebleven, vreemd gehaat.
Toen je kind was voerde je lange gesprekken met ons.
Je blik was wijs.
Nu willen wij je het geheim van het leven vertellen:
de sleutel van alle geheimen ligt in het gras van de frambozenhelling.
Wij willen je voor het hoofd stoten, jij slapende.
Wij willen je wekken, dode, uit je slaap.
Zonder titel
De maan weet … dat hier bloed zal vloeien vannacht.
Langs koperen stroken boven het meer komt het stellige weten:
Tussen de elzen zullen lijken liggen op het prachtige strand.
De maan strooit haar mooiste licht op het mysterieuze starnd,
De wind is een klaroen tussen de dennen
Wat is de wereld mooi op dit verlaten uur.
Edith Södergran poetry
kempis poetry magazine
More in: Archive S-T, Södergran, Edith
Thank you for reading Fleurs du Mal - magazine for art & literature