In this category:

Or see the index

All categories

  1. CINEMA, RADIO & TV
  2. DANCE
  3. DICTIONARY OF IDEAS
  4. EXHIBITION – art, art history, photos, paintings, drawings, sculpture, ready-mades, video, performing arts, collages, gallery, etc.
  5. FICTION & NON-FICTION – books, booklovers, lit. history, biography, essays, translations, short stories, columns, literature: celtic, beat, travesty, war, dada & de stijl, drugs, dead poets
  6. FLEURSDUMAL POETRY LIBRARY – classic, modern, experimental & visual & sound poetry, poetry in translation, city poets, poetry archive, pre-raphaelites, editor's choice, etc.
  7. LITERARY NEWS & EVENTS – art & literature news, in memoriam, festivals, city-poets, writers in Residence
  8. MONTAIGNE
  9. MUSEUM OF LOST CONCEPTS – invisible poetry, conceptual writing, spurensicherung
  10. MUSEUM OF NATURAL HISTORY – department of ravens & crows, birds of prey, riding a zebra
  11. MUSEUM OF PUBLIC PROTEST- photos, texts, videos, street poetry
  12. MUSIC
  13. PRESS & PUBLISHING
  14. REPRESSION OF WRITERS, JOURNALISTS & ARTISTS
  15. STORY ARCHIVE – olv van de veestraat, reading room, tales for fellow citizens
  16. STREET POETRY
  17. THEATRE
  18. TOMBEAU DE LA JEUNESSE – early death: writers, poets & artists who died young
  19. ULTIMATE LIBRARY – danse macabre, ex libris, grimm and others, fairy tales, the art of reading, tales of mystery & imagination, sherlock holmes theatre, erotic poetry, the ideal woman
  20. ·




  1. Subscribe to new material:
    RSS     ATOM

Södergran, Edith

· Edith Södergran: Le jour fraîchit… · Edith Södergran: Der Schmerz · Edith Södergran: Till Eros · Edith Södergran: 2 poems · Edith Södergran: Rêves Dangereux · Edith Södergran: Jungfruns död · Edith Södergran: Vid Nietzsches grav · Edith Södergran: 2 gedichten · Edith Södergran: Mitt liv, min död och mitt öde · Edith Södergran: Skönhet · Edith Södergran: Månen – Der mond · Edith Södergran: Die Sehnsucht der Farben

Edith Södergran: Le jour fraîchit…

Edith Södergran

(1892-1923)

 

Le jour fraîchit…

I

Vers le soir, le jour fraîchit…
Bois la chaleur dans ma main,
Ma main et le printemps ont le même sang.
Prends ma main, prends mon bras blanc,
Prends le désir de mes grêles épaules…
Ce serait merveille de sentir
une seule nuit, une nuit comme celle-ci,
Ta tête lourde sur mon sein.

II

Tu jetas la rose rouge de ton amour
Sur mon sein —
l’étreins de mes mains brûlantes
la rose rouge de ton amour, qui bientôt flétrira…
O maître aux yeux glacés,
J’accepte la couronne que tu me tends,
qui me courbe la tête vers le cœur…

III

Je parle doucement aux arbres prisonniers,
J’ai vu mon seigneur pour la première fois ce jour.
Tremblante, je l’ai tout de suite reconnu.
Voici que je sens déjà sa main lourde sur mon bras léger…
Où est mon rire sonore de jeune fille,
ma liberté de femme portant haut la tête ?
Voici que je sens déjà son étreinte ferme sur mon corps frémissant,
Voici que j’entends l’éclat rude de la réalité
Sur mes frêles, frêles rêves.

IV

Tu cherchais une fleur
Et tu trouvas un fruit.
Tu cherchais une source
Et tu trouvas une mer.
Tu cherchais une femme
Et trouvas une âme —
Tu es déçu.

 

Edith Södergran poetry
fleursdumal magazine

More in: Archive S-T, Södergran, Edith


Edith Södergran: Der Schmerz

Edith Södergran

1892-1923

Der Schmerz

Das Glück hat keine Lieder, das Glück hat keine Gedanken,

das Glück hat nichts.

Stoß an dein Glück, daß es zerbricht, denn das Glück ist boshaft.

Das Glück kommt sacht wie das Säuseln des Morgens in

das schlafende Gebüsch,

das Glück gleitet vorbei wie leichte Wolken über dunkelblaue Tiefen,

das Glück ist wie das Feld, das in der Mittagsglut schläft

wie die endlose Weite des Meeres in den heißen lotrechten Strahlen,

das Glück ist machtlos, es schläft und atmet und weiß

von nichts …

 

Kennst du den Schmerz? Er ist stark und groß mit

geballten Fäusten.

Kennst du den Schmerz? Er lächelt hoffnungsvoll mit

verweinten Augen.

Der Schmerz gibt uns alles, was wir brauchen.

er gibt uns die Schlüssel zum Reich des Todes,

er schiebt uns durch die Pforte, wenn wir noch zaudern.

Der Schmerz tauft das Kind und wacht mit der Mutter

und schmiedet all die goldenen Hochzeitsringe.

Der Schmerz herrscht über alle, er glättet die Stirn des Denkers,

er legt den Schmuck um den Hals der begehrten Frau,

er steht in der Tür, wenn der Mann von der Geliebten kommt …

 

Was ist es noch, was der Schmerz seinen Lieblingen gibt?

 

Ich weiß nichts mehr.

Er gibt Perlen und Blumen, er gibt Lieder und Träume,

er gibt tausend Küsse, die alle leer sind,

er gibt den einzigen Kuß, der wirklich ist.

Er gibt uns unsere sonderbaren Seelen und merkwürdigen Einfälle,

er gibt uns allen Lebens höchsten Gewinn:

Liebe, Einsamkeit und das Angesicht des Todes.


Edith Södergran poetry

fleursdumal.nl magazine

More in: Archive S-T, Södergran, Edith


Edith Södergran: Till Eros

Edith Södergran

(1892-1923)


Till Eros

Eros, du grymmaste av alla gudar,
varför förde du mig till det mörka landet?
När flickebarnen växa till
bliva de utestängda från ljuset
och kastade i ett mörkt rum.
Svävade icke min själ som en lycklig stjärna
innan den blev dragen i din röda ring?
Se, jag är bunden till händer och fötter,
känn, jag är tvungen till alla mina tankar.
Eros, du grymmaste av alla gudar:
jag flyr icke, jag väntar icke,
jag lider endast som ett djur.


A Eros

Eros, tu il più crudele di tutti gli dei,
perché mi hai condotto alla terra oscura?
Quando crescono, le fanciulle
sono escluse dalla luce
e gettate in uno spazio oscuro.
La mia anima non stava sospesa come una stella felice
prima d’esser attratta nella tua corona rossa?
Vedi, sono legata mani e piedi,
senti, sono costretta in tutti i miei pensieri.
Eros, tu il più crudele di tutti gli dei:
io non fuggo, non aspetto,
soltanto, soffro come un animale.

 


Edith Södergran poetry
fleursdumal.nl magazine

More in: Edith Södergran, Södergran, Edith


Edith Södergran: 2 poems

Edith Södergran

(1892-1923)

 

The Stars

When night comes
I stand on the steps and listen,
stars swarm in the yard
and I stand in the dark.
Listen, a star fell with a clang!
Don’t go out in the grass with bare feet;
my yard is full of shards.


Hope

I want to let go –
so I don’t give a damn about fine writing,
I’m rolling my sleeves up.
The dough’s rising…
Oh what a shame
I can’t bake cathedrals…
that sublimity of style
I’ve always yearned for…
Child of our time –
haven’t you found the right shell for your soul?

Before I die I shall
bake a cathedral.


Edith Södergran poetry
fleursdumal.nl magazine

More in: Archive S-T, Södergran, Edith


Edith Södergran: Rêves Dangereux

Edith Södergran

(1892-1923)

 

Rêves Dangereux

Ne t’approche pas trop de tes rêves :
Ce sont fumée qui peut se disperser –
Ils sont dangereux et peuvent demeurer.

As-tu regardé tes rêves dans les yeux :
ils sont malades et ne comprennent rien –
Ils n’ont que leurs propres pensées.

Ne t’approche pas trop de tes rêves :
Ce sont mensonges, ils devraient s’en aller –
Ce sont folie qui veut rester.

 

Edith Södergran poetry
fleursdumal.nl magazine

More in: Archive S-T, Södergran, Edith


Edith Södergran: Jungfruns död

 

Edith Södergran

(1892-1923)


Jungfruns död

Den skära jungfruns själ tog aldrig miste,
hon visste allting om sig själv,
hon visste ännu mer: om andra och om havet.
Hennes ögon voro blåbär, hennes läppar hallon, hennes händer vax.
Hon dansade för hösten på gulnade mattor,
hon kröp ihop och virvlade och sjönk – och slocknade.
Då hon var borta visste ingen att hennes lik låg kvar i skogen…
Man sökte henne länge bland tärnorna på stranden,
de sjöngo om små musslor i röda skal.
Man sökte henne länge bland männen vid glasen,
de stredo om blanka knivar ur hertigens kök.
Man sökte henne länge i fälten av konvaljer,
där hennes sko låg kvar sen sista natt.
(1916)

 

Edith Södergran poetry
kempis.nl poetry magazine

More in: Archive S-T, Södergran, Edith


Edith Södergran: Vid Nietzsches grav

Edith Södergran

(1892-1923)

 

At Nietzsche’s grave

Strange father!
Your children will not let you down,
they are coming across the earth with the footsteps of gods,
rubbing their eyes: where am I?

 
Vid Nietzsches grav

Den store jägaren är död…
Hans grav draperar jag med varma blomgardiner…
Kyssande den kalla stenen, säger jag:
här är ditt första barn i glädjetårar.
Gäckande sitter jag på din grav
såsom ett hån – skönare än du drömt dig.
Sällsamma fader!
Dina barn svika dig ej,
de komma över jorden med gudasteg,
gnuggande sig i ögonen: var är jag väl?
Nej, riktigt … här är min plats,
här är min faders förfallna grav…
Gudar – hållen evigt vakt på detta ställe.

(1918)


Edith Södergran poetry
kempis.nl poetry magazine

More in: Södergran, Edith


Edith Södergran: 2 gedichten

Edith Södergran

(1892-1923)

 

De boom uit mijn kinderjaren

De boom uit mijn kinderjaren staat hoog in het gras
en schudt zijn hoofd: wat is er van je geworden?
Zijn verwijten staan als pilaren in de rij: onwaardig ga je onder ons!
Je bent kind en moet alles kunnen.
Waarom ben je in de banden van een ziekte geketend?
Je bent mens gebleven, vreemd gehaat.
Toen je kind was voerde je lange gesprekken met ons.
Je blik was wijs.
Nu willen wij je het geheim van het leven vertellen:
de sleutel van alle geheimen ligt in het gras van de frambozenhelling.
Wij willen je voor het hoofd stoten, jij slapende.
Wij willen je wekken, dode, uit je slaap.

Zonder titel

De maan weet … dat hier bloed zal vloeien vannacht.
Langs koperen stroken boven het meer komt het stellige weten:
Tussen de elzen zullen lijken liggen op het prachtige strand.
De maan strooit haar mooiste licht op het mysterieuze starnd,
De wind is een klaroen tussen de dennen
Wat is de wereld mooi op dit verlaten uur.

Edith Södergran poetry
kempis poetry magazine

More in: Södergran, Edith


Edith Södergran: Mitt liv, min död och mitt öde

Edith Södergran

(1892-1923)

 

Mitt liv, min död och mitt öde

 

Jag är ingenting än en omätlig vilja,

en omätlig vilja, men vartill, vartill?

Allting är mörker omkring mig,

jag kan ej lyfta ett halmstrå.

Min vilja vill blott ett, men detta känner icke jag.

När min vilja bryter fram, skall jag dö:

var hälsad mitt liv, min död och mitt öde.

 

Edith Södergran poetry

fleursdumal.nl magazine

More in: Edith Södergran, Södergran, Edith


Edith Södergran: Skönhet

Edith Södergran

1892-1923
Skönhet

Vad är skönhet? Fråga alla själar –
skönhet är varje överflöd, varje glöd, varje överfyllnad och varje stort armod;
skönhet är att vara sommaren trogen och naken intill hösten;
skönhet är papegojans fjäderskrud eller solnedgången som bebådar storm;
skönhet är ett skarpt drag och ett eget tonfall: det är jag,
skönhet är en stor förlust och ett tigande sorgetåg,
skönhet är solfjäderns lätta slag som väcker ödets fläkt;
skönhet är att vara vällustig som rosen eller att förlåta allting för att solen skiner;
skönhet är korset munken valt eller pärlbandet damen får av sin älskare,
skönhet är icke den tunna såsen i vilken diktare servera sig själva,
skönhet är att föra krig och söka lycka,
skönhet är att tjäna högre makter.                           


Edith Södergran poetry
fleursdumal.nl magazine

More in: Edith Södergran, Södergran, Edith


Edith Södergran: Månen – Der mond

Edith Södergran

(1892-1923)


Månen

Vad allting som är dött är underbart
och outsägligt:
ett dött blad och en död människa
och månens skiva.
Och alla blommor veta en hemlighet
och skogen den bevarar,
det är att månens kretsgång kring vår jord
är dödens bana.
Och månen spinner sin underbara väv,
den blommor älska,
och månen spinner sitt sagolika nät
kring allt som lever.
Och månens skära mejar blommor av
i senhöstnätter,
och alla blommor vänta på månens kyss
i ändlös längtan.

(1922)


Der Mond

Wie wundersam ist alles Tote
wie unaussprechlich:
ein totes Blatt, ein toter Mensch
des Mondes Scheibe.
Und alle Blumen kennen ein Geheimnis
welches der Wald bewahrt:
des Mondes Kreisumlauf um unsre Erde
ist des Todes Bahn.
Und der Mond spinnt sein Gewebe wundersam
welches die Blumen lieben,
und der Mond spinnt sein Märchennetz
um alles Lebende.
Und des Mondes Sichel mäht Blumen ab
in Spätherbstnächten,
und alle Blumen warten auf des Mondes Kuß
in endlosem Verlangen.

 

Edith Södergran poetry
fleursdumal.nl magazine

More in: Edith Södergran, Södergran, Edith


Edith Södergran: Die Sehnsucht der Farben

Edith Södergran

(1892-1923)

Die Sehnsucht der Farben

Um meiner eigenen Blässe Willen liebe ich rot, blau und gelb,
das große Weiß ist wehmütig wie die Schneedämmerung
als Schneewittchens Mutter am Fenster saß und sich Schwarz und Rot dazuwünschte.
Die Sehnsucht der Farben ist die des Blutes. Wenn du nach Schönheit dürstest
sollst du die Augen schließen und in dein eigenes Herz blicken.
Doch fürchtet die Schönheit den Tag und allzuviele Blicke,
doch duldet die Schönheit nicht Lärm und allzuviele Bewegungen –
du sollst nicht dein Herz zu deinen Lippen führen,
wir sollen nicht stören des Schweigens und der Einsamkeit vornehme Kreise, –
Wem ist es größer zu begegnen als einem ungelösten Rätsel mit seltsamen Zügen?
Eine Schweigende werde ich sein in meinem ganzen Leben,
eine Redende ist wie der plappernde Bach, der sich selbst verrät;
ein einsamer Baum werde ich sein in der Ebene,
die Bäume im Wald vergehen vor Sehnsucht nach Sturm,
ich werde gesund sein von Kopf bis Fuß mit goldenen Streifen im Blut,
ich werde rein und unschuldig sein wie eine Flamme mit züngelnden Lippen.

Edith Södergran poetry
fleursdumal.nl magazine

More in: Archive S-T, Södergran, Edith


Thank you for reading FLEURSDUMAL.NL - magazine for art & literature